Älskade ni,
Mamma ringde mitt i när jag skulle ta bilder till bloggen. Jag bröt ihop. Tog en bild ändå. *classic blogger*.
Allt hände idag. På jobbet är det vinjetter som ska spelas in, gäster bokas, folk informeras + guldbaggen på måndag som jag inte hittade någon klänning till idag + annat strul. Ovanpå detta en krönika som skulle in för en vecka sen, ett ostädat hem, en kille som aldrig är hemma, kompisar jag aldrig orkar träffa fast jag vill och en jävla inåtfinne på hakan.
...och till sist människor som jag helt omedvetet sårat när jag bara trott att jag varit rolig.
Mantrat som går genom huvudetär att en inte kan vara alla till lags, varken jobb eller människor. De här kraven vi har på oss själva är fan orimliga. Just nu känns som om min hjärna är splittrad i 4000 delar och att jag hela tiden försöker limma ihop delarna men är så jävla förvirrad att jag inte ens kan limma. Kan inte fokusera på en sak någonsin, för det är alltid något annat som händer.
Tack för att ni lyssnar, fast ni har ju inte direkt något val då det här ofta är en envägskommunikation. Men om du sitter hemma och också tror att du måste klara allt och vara bäst jämt, så kan du ju känna samhörighet med mig och så kan vi kanske gråta tillsammans en skvett och inse det orimliga i detta.
Älskar fan er. Kram.