HEJ! Klådan fortsätter, men så gör även livet. Tack för alla tips i mitt gråtande inlägg - de hjälper. Har ju till och från i sju års tid dragit på mig såna här infektioner titt som tätt, men nu är de allt mer sällan, men däremot mer kraftiga när de väl bryter ut. AJA, nog om det. Ser ni bilderna? De första två är från när jag och pappa åkte fyrhjuling runt på vår släktmark och bestämde var vi skulle stycka av den så att JAG ska få en bit egen ....TOMT! Så lyxigt. Tror det blir det vid vattnet. Att bygga en stuga känns rätt långt bort, men man vet ju aldrig. Dessutom är Anton inte jättesugen på att ha stuga där. Men vet ni? Man kan liksom inte anpassa hela sin framtid efter sin partner, man vet ju inte vad framtiden har i sitt sköte. Och gu, tänk att ha en egen liten skrivstuga där som bara är MIN? Med mina regler, mina vänner, mina grejer. Ryser av välbehag. PUSS ALLA!